Bengt Göransson

Dessa vitsord uttrycktes redan under hans levnad och nu även i alla de minnesord som publicerats. Det är inte bara ord från personer för de folkrörelser och kultur­organisationer han varit verksam inom. Men även ord från enskilda som lyssnat på honom, läst hans texter och som han personligen har uppmärksammat. Bengt var duktig på att se människor, se det stora i människan. Det kunde gälla i form av ett telefonsamtal när man minst anade, ett e-post eller ett brev. Som alla avslutades med ett Bengt Gn.

Bengt var uppväxt i nykterhetsrörelsen och var den trogen hela livet, med lokala rötter i Godtemplargården i Älvsjö där han var dess vaktmästare och sekreterare även under tiden som minister. Han var från början lärare och därefter reseledare. Från 1971 – 1982 var Bengt VD på Folkets Hus Riksorganisation och kom därmed i kontakt med allmänna samlingslokaler och biografer på riksnivå. För Bengt var det självklart att allmänna samlingslokaler och biografer var en del av demokratins och kulturens infrastruktur och därför skulle ha rätt till samhällsstöd på ett sådant sätt att det frigjorde ideella krafter. Bengt var en varm anhängare till det samarbete som utvecklats mellan Bygdegårdarnas Riksförbund, Folkets Hus och Parker och Våra Gårdar. Bland annat var det på Bengts initiativ som Konst Åt Alla startade 1977. En satsning som fortfarande lever, till stöd för yrkesverksamma konstnärer och tusentals samlingslokaler runt om i landet.

Som kultur- och skol/utbildningsminister mellan 1982 – 1991 kom han att införa det filmkulturella skolbiostödet såsom ett statligt stöd. Bengt såg stora fördelar med det Filmavtal, från 1963 till 2016, som förenade staten med filmbranschens olika aktörer i en gemensam filmpolitik, där bland annat mindre biografer fick sin röst hörd.  

I mångt och mycket var Bengt en idéernas människa; om nykterheten, samlingslokalen, biografen, demokratin, kulturen, friheten, jämlikheten och solidariteten. Men han var ingen ideolog som tänkt färdigt, där idéerna kristalliserats i ett ideologiskt eller politiskt ramverk som satte en tydlig gräns mellan oss och dom. Bengt ville hela tiden pröva sina tankar mot andras. Han var konkret. Bra idéer måste kunna vara genomförbara. Hans kreativa intellekt parat med en stor empatisk förmåga gjorde att man kände sig klokare efter ett föredrag som Bengt haft, en debatt där han deltagit i eller ett möte han hållit i ordförandeklubban. Han kunde komplicera verkligheten och samtidigt visa gemen­samma öppningar framåt för såväl vänner som antagonister. På många sätt var Bengt sprungen ur de frihetliga folkrörelse- och bildningsidealen som hade sina rötter över hundra år bakåt i tiden. Man skulle kunna säga att han levandegjorde dessa ideal till nya generationer in i modern tid. 

Som den moderna människa Bengt var så hade han ett Facebook konto med nästan 5.ooo följare. Det blev inte mycket uppdateringar de senaste åren. Men alla de minnesord som många av hans följare nu skriver är värda att läsas och som visar på det unika med Bengt. Det tål att påpekas att Bengts verkliga livsrum inte var på Facebook, utan bland åhörare och deltagare i det fysiska rummet, till exempel i en samlingslokal. Bengt var ingen power point människa. Han föredrog hellre en diaprojektor för att kunna visualisera sina tankar. Helst önskade Bengt sig ett rum med en sittning där inte bara talaren eller ordföranden såg publiken, utan där deltagarna såg varandra.

Vi är tusenden som präglats av Bengts tankar och idéer genom åren.

Lars Gillegård