Tack för förtroendet!
I förra numret av Våra Gårdar tidningen tackade Torsten Friberg för sig, för sin tid som ordförande i Våra Gårdar. Det var åtta år som blev till nio då vi sköt ombudsmötet ett år framåt med förhoppningen att kunna genomföra ett fysiskt möte.
Pandemin satte dock stopp för detta och vi fick hålla ett digitalt ombudsmöte ändå, vilket fungerade alldeles utmärkt genom kansliets goda arbete och försorg. Digitala möten och tekniker ger nya möjligheter men det personliga mötet över kaffekoppen och det vänskapliga småpratet i korridoren saknas.
Jag vill rikta ett stort TACK till Torsten för ditt långa engagemang som vi vet inte slutar med uppdraget. Jag å sin sida vill tacka för förtroendet att få leda Våra Gårdar tillsammans med mina förbundsstyrelsekamrater. Våra Gårdar är inget nytt för mig, men med uppdraget som ordförande blir arbetsuppgifterna delvis annorlunda. Det är med viss bävan jag axlar uppdraget efter sådana giganter som Ragnar Rundlöf, Tage Häggström, Göran Magnusson och Torsten Friberg. När man läser Våra Gårdars 50-års historik från 1992, väl speglad av Bertil Lindberg, i boken ”När vi satte tak över demokratin” kan man konstatera att de första 50 åren var förhållandevis manliga, det är enstaka kvinnor som har haft styrelseuppdrag. Jag är dock inte den första kvinnan på ordförandeposten, Saga-Britt Landelius innehade uppdraget på 2010-talet, tyvärr alltför kort då hon gick bort i cancer. Idag har vi en förhållandevis jämställd styrelse, fyra av nio är kvinnor. Också bland ombuden har andelen kvinnor ökat över tid, vilket är positivt då det behövs många aspekter och erfarenheter i arbetet med våra fastigheter. Med fokus på innehåll så väl som underhåll behöver vi kunna engagera så många som möjligt, män och kvinnor, unga och gamla.
Lokalerna har alltid varit en viktig del och förutsättning för mitt engagemang inom nykterhetsrörelsen, som barn bland medlemmarna i logen i Harshult. En liten och enkel lokal som har inrymt mycket verksamhet genom åren. Detta redan från när huset uppfördes 1912 av en förening som hade bildats året innan. Där fanns biblioteket och där hade traktens ungdomar samlats genom tiderna. Som ung UNF:are i Växjö var Nygatan 34 vårt andra hem, med UNF-lokalen på vinden och den stora teaterscenen som vår repetitionslokal, när vi inte var på UNF:s sommarö Storön. Kursgårdar som Grännaforsa, Spånhult och Saxenborg var platsen för utbildning och utveckling. Under min tid i Stockholm var det grindstugan på Tollare och Kungsgatan 23. En lokal som jag har ägnat särskilt intresse är Brofästet på Skansen. Jag arbetade både med flytten från byn Raklösen i norra Uppland och uppförandet på Skansen och sedan i mötet med besökarna.
Tiderna och förutsättningarna förändrats. I Växjö är det numera Vattentorget som utgör den självklara samlingspunkten. K23 är sedan länge ersatt av Klara Södra och på Tollare har grindstugan blivit ett populärt café. Flertalet kursgårdar är avvecklade men den gamla barnkolonin Grännaforsa lever vidare som Kronobergshed vandrarhem och kursgård. Brofästet på Skansen var föremål för en lång diskussion på IOGT-NTO:s digitala kongress i somras. I Harshult är det numera jag som försöker hålla huset vid liv.
Vi har alla olika hus och lokaler som ligger oss nära och varmt om hjärtat, ett engagemang som gör att husen finns, utvecklas och lever. Och nu kan vi förhoppningsvis snart öppna dem igen efter pandemin!
Britt-Marie Börjesgård, ordförande Våra Gårdar