Bioinfo september 2016

16190572

OM TONDÖVHET OCH MED LIVET SOM INSATS
Att sjunga hellre än bra har fått ett nytt ansikte genom Meryl Streep i hennes roll som den musikpassionerade miljonärsänkan Florence Foster Jenkins. En dråplig och halsbrytande historia som bevisar att äkthet i uttryck faktiskt kan vinna över musikalisk kvalité. Att därutöver betala en större del av publiken underlättar vägen till succé. Läs vidare på /svd-tondov-primadonna/

En film som i ett nötskal tydliggör en av vår tids största utmaningar är dokumentären Bortom Lampedusa. Den pytte lilla italienska ön mitt i Medelhavet har fått ta emot nästan 400 000 flyktingar på senare år, som vill vidare till Europa. Därutöver har 15000 omkommit i vattnet runt ön. Människor flyr visserligen till ett hägrande Europa. Men filmen hjälper oss även förstå, genom flyktingars berättelser, att man även flyr från något, och det är nog den drivkraften som är den mäktigaste. Läs vidare på /dn.lampedusa/

 Bubblor

BIOGRAFEN och frågan om målgrupper och bubbelplatser
Den digitaliserade visningstekniken gör det nu möjligt till ett enormt utbud av filmer att bli tillgängliga på landets biografer. Det är egentligen bara upphovsrätten som bör sätta gräns för vad som kan visas, och publikresponsen. Men nu digitaliseras även marknadsföringen och då öppnas möjligheten att exakt nå den målgrupp filmen och biografen efterfrågar. Det öppnar möjligheter men väcker även frågor.

Bara på de 50-tal mindre biografer som utgör Våra Gårdars biografkedja 2015 så visades runt 271 olika filmer per år. Men, endast 11 procent av filmutbudet stod för hela 72 % av omsättningen. Dessa siffror speglar de utmaningar som inte bara landets mindre biografer står inför utan även filmbranschen i stort. Hur får man publik och ekonomi på det stora rika filmutbudet? Detta är även en klassisk fråga som filmbranschen brottats med genom hela dess historia, men som nu speedats upp tack vare den digitala visningstekniken. Det finns även en annan sida av digitaliseringen. Genom sociala medier, hemsidor och boknings­system görs nu möjligt att börja målgruppsanpassa. Besökaren får sina intressen och köpbeteenden kartlagda vilket möjliggör en precis och riktad marknads­föring: ”Om du gillar den filmen du nyss köpt biljett till – så kanske du giller dessa likartade filmer”. Det här är numera vardag ute på nätet. När vi träffas på sociala medier, söker information och nyheter och när vi handlar så finns det s.k. algoritmer som likformar oss.

Visionen en gång i tiden var att nätet skulle bli ett gigantiskt virtuellt torg där alla möter alla och där oväntade möten kan uppstå. Den visionen reduceras nu allt mer till att handla om många små mötesbubblor där kaka söker maka och där man får det man förväntar sig och redan vet. Det blir bekvämt, det blir enkelt, men man utmanas inte i sina åsikter, sina intressen och i sina köpbeteenden. Ur ett annonsörs­perspektiv så är detta som handen i handsken, man når exakt ut till den målgrupp som man tror sig efterfråga.

Ur ett demokratiskt perspektiv finns det anledning att fundera över det ”vi och dom” tänkande som nu utvecklas. När digitaliseringen av visningstekniken efterföljs av digitaliseringen av marknadsföringen står biografbranschen inför en ny utmaning. I bästa fall så kan biografägaren hitta nya målgrupper till ett allt större och tillgängligare filmutbud. Gott nog. Men det finns en risk att biografen som en del av den offentliga miljön snarare blir en del av alla bubbelplatser som nätet erbjuder. Kort och gott man bygger om den stora biograf­­salongen till ett tiotal mindre visningsrum. Tala om målgruppsanpassning! Är det bra eller dåligt tål att fundera över.

Under hösten kommer Våra Gårdar att sjösätta en satsning som syftar till att återerövra ungdomar till mindre biografer. Men unga i åldern 13 – 26 år är inte en målgrupp som tycker, tänker och går i takt. Frågan är om det handlar om att mål­grupps­anpassa överhuvudtaget. Så hur gör man för att ”fånga” dem? Om denna utmaning återkommer vi.

 

Spridningskollen 

Olaglig fildelning är fortfarande ett mycket stort problem för film- och tv branschen, mycket mer än i många andra länder. Nu öppnas möjligheten att identifiera olovliga fildelare och avkräva dom ett skadestånd utan att det går över ett domstolsbeslut.

Inkassoföretaget Gothia har på uppdrag av ett antal rättighetsinnehavare börjat använda sig av en särskild programvara som identifierar ip-adresser där illegal nedladdning sker. Tanken är vidare att man informerar personer bakom dessa adresser och skickar kravbrev. Enligt professor Mårten Schultz, ordförande för Institutet Juridik och Internet så är förfarandet lagligt så länge man inte hackar sig in utan man använder sig av rättsliga verktyg. Görs det med omdöme så kan det ha effekt menar han. Gordon Odenbark på Gothia vill jämföra förfarandet med en fartkamera. På samma sätt som en fartkamera bara registrerar dom som kör för fort så registrerar detta program bara de användare som fildelar olagligt. Sedan är det en annan sak att fastslå den som sitter bakom ratten respektive datorn. Det är nästa steg. Det finns naturligtvis kritiska röster. Läs vidare på /mynewsdesk.spridningskollen/ samt /svd.fildelare-kanfaboter/

 Say something

SAY SOMETHING – OM UNGAS UTSATTHET
Ännu en mycket stark dokumentär från produktionsbolaget Film and Tell om utsatta barn som växer upp med kantstötta föräldrar. I filmen Say Something följer vi den unga Isabell som med stora svårigheter söker bli kvitt sin tuffa uppväxt, där den ensamstående mamman haft fullt upp med egna problem och den tidigare styvpappan varit våldsam. Det är många unga som kan känna i igen sig i Isabells situation, där ens egen tillvaro blir kaosartad och livet i värsta fall avslutas. Say Something är en systerfilm till den guldbaggenominerade My Life My Lesson. Det är tänkt att filmen skall visas i ett sammanhang som möjliggör en efter­följande diskussion, på biograf men även i andra visningsformer. Är ni intresserade kontakta ylva.forner@filmandtell eller info@filmandtell.se eller hemsidan www.sebarnen.org

 besokare

DE FREKVENTA BIOBESÖKARNA
Filminstitutet har utifrån statistik från SOM-undersökningar tittat närmare på vad som utmärker den mer frekventa biobesökaren, det handlar om den del av befolkningen som går minst en gång i kvartalet. Det är inga drastiska förändringar över tid (2005 – 2015). Runt 25 % av befolkningen går på bio minst en gång i kvartalet. De högfrekventa finns främst i storstäder (där utbudet är större och tillgängligheten bättre) och har hög utbildning och främst bor i lägenheter. De högfrekventa är mer öppen för fantasy, dokumentärer, drama och romantik. De unga i åldern 15 – 29 år är den åldersgrupp som är mest högfrekvent, men på landsort är det svårare att nå denna grupp än i storstad, där kan det åter vara utbud och tillgänglighet som spelar roll och bidrar till skillnaden. Vill ni fördjupa er så läs vidare på /sfi.frekventabiobesokare/

LITE AV VARJE
Den stora kommunala biosatsningen i Norrköping CNEMA firar fem år. Grattis! Läs vidare /folkbladet.cnema/ . I Arvika är biografägaren Erica Johansson i full färd med att bygga en smakfull restaurang i anknytning till den anrika biografen Palladium, se /nwt.restaurang,arvika/En man som heter Ove – är nu Sveriges värdiga oscarsbidrag. Läs vidare /sfi.oscarsbidrag-2016/

Publicerad 2016-09-13

Upp